"DMC - The only one"

Det såg mysigt ut, om än lite folktomt.


Nejdå, man ska visa vilka färger man flyger med (the yellow 'n' blue awyeah!).

Heh ja, det var reklam för DMC lite överallt...
Hur kan "folktomt" någonsin vara något dåligt?



Fast jag vill inte flyga med nån mecha-trams-gubbe längre! ;P


Edit: Drago önskade denna:


(skjut dem inte : ((()


Edit2: Lade till 2 till filmer överst i mappen.

hehe, bra fångst - asiaterna är som vanligt steget före, märker jag.
Fina bilder i övrigt.

Du hade även en egen tv-kanal som stod för något av det mer bisarra jag sett. DMC kanalen visade en cover på luma-luma låten med en massa tecknade djur som sjöng om att dom skulle sluta förfölja buddistiska munkar i Burma.


Den här bilden föreställde förövrigt Black heart i nåt sketigt SEGA spel. B1 heter väl planet som han är byggd efteråt?

Vi har bekantat oss vidare med Gradius-serien sista tiden.

Första spelet körde jag igenom på semestern i ett utfall av "OMG, vi måste klara jätteklassiskt spel" Det var en helt ok upplevelse. Det gick att göra en recovery även om man dag, i vissa fall underlättade det faktiskt en hel del. Tänker särskilt på sista checkpointen på sista banan där kanonerna inte skjuter om man just dött.

Det är egentligen först på de senare spelen som själva Gradius problematiken uppenbarar sig. Ranken sänks inte trots att man just dött vilket ställer som krav att man nästan måste no-missa genom hela spelet. Lägg därtill att antalet banor i regel uppgår till 8-10 stycken så har ni skälet till min avogsamhet. Jag har inget problem med långa shmups generellt, Varth är exempelvis ett av mina favoritspel från förra året. Checkpoints är väl ingen personlig favorit, men jag avskyr det inte lika mycket som många andra. Nej, problemet är när man kombinerar de två. I spel som Gradius II - Gaiden där man bara kan spela för survival är det faktiskt inte kul att spela felfritt i åtta banor för att sen dö på något skit i den nionde utan möjlighet till vettig recovery.

Ett utmärkt exempel på detta är Twin Cobra. Västerländska versionen är ett gudomligt och halvlångt spel. Kyukyoku Tiger är mestadels jobbigt pga närvaron av checkpoints. I Twin Cobra förlorar man bonusen man samlat ihop om man dör, vapenuppraderingar och bomber. Det tycker jag är nog med bestraffning. Självmorden kan samtidigt användas som taktik mot svåra bossar eftersom det samtidigt utdelar nästan dödlig skada på bossen ifråga. Resultat blir att det känns mycket mer givande att spela eftersom man aldrig direkt fastnar på en "omöjlig" passage.

Så, ja. Det är bara att gratulera Konami för att de hade vett nog att ta bort checkpointsen från Gradius V.

Hej lilla poäng, vi glömde visst dig igår.

Checkpoints kan säkert fungera bra i kortare spel med max fem banor. Gradius är ett exempel på relativt väl ett relativt väl fungerande checkpointssystem. Inte alltför många banor och sänkt rank när man dör.

Checkpoint abuse talar vi inte om.

Yay, efter ett hejdlöst meckande fick jag äntligen upp en replay på youtube. Och vad passar då bättre än en kass 1CC på ett spel som ingen bryr sig om?

Vad kör du med för grejer nu då?

Spela in en inp i eksmame och använde dess convert inp to avi funktion. Försöker jag spela in direkt till avi blir det alltid lagg i någon utsträckning.

Men det blev laggfritt nu då, gjorde du nåt särskilt, hur bra dator?

Det blev laggfritt när jag spelade in en avi från inp uppspelningen, men inte när jag körde avi record direkt. Ska prova att stänga ner allting och testa igen, annars funkar ju det här hyfsat iaf.

Jag bryr mig. Soundtracket är ju guld

Hehe, kommer ihåg att jag tittade på när GaijinPunch spelade detta på gamla Mikado i Shinjuku

Firandes mina första två lediga dagar på en månad är jag bekvämt salongsberusad på mousserande vin och fanta. Ja, precis så manliga är vi.

I vilket fall. De sista månadernas stress med uppsats och jobb har fått mig att fundera lite. I princip har jag glidit på en räkmacka sen jag slutade gymnasiet. Pluggat saker som jag har en naturlig fallenhet åt och som krävt minimal arbetsinsats och bara jobbat när jag själv känt för det. Med andra ord har det funnits massor av tid över för forumliv och spelande. Sista månaderna har fått smaka på det obehagliga och stundande vuxenlivet. Inrutad arbetsdag, gå upp på morgonen och planera för ett stundande samboliv. Om några månader är jag antagligen klar på universitet. Inget fel med det, men all den där fritiden man är van vid finns liksom inte längre och det går givetvis ut över spelandet.

Idag fick jag Elder Scrolls IV. Tanken med det köpet är att jag ska ha något att spela mellan shmuprundorna. Efter att ha spenderat två timmar i tutorialen och en timme med att springa runt på en grässluttning så insåg jag att det inte finns en chans i helvetet att jag kommer spela klart det. I det här läget känns shmup- och arkadgenren fruktansvärt tacksam. Det där korta, men intensiva spelandet passar som handen i handsken. Någon credit innan maten när man kommit hem från jobbet, och några efter man pluggat innan det är sängdags. Samtidigt kan man spela dom flera timmar i sträck också.

Äh, jag förväntar mig inte att någon ska läsa det här eller bry sig om man mot förmodan läser det. Texten är ju faktiskt jävligt banal. Grejen är bara den att jag alltid tänkt för mig själv att jag ska sätta mig ner med något skönt RPG eller strategispel en vacker dag, men sista tiden har fått mig att inse att det antagligen inte hända den närmaste tiden. Inte för att det är något jag sörjer direkt, arkadspel är definitivt min favoritgenren - men det känns ändå lite trist.

Men eftersom jag är och förblir inkonsekvent i allt jag säger och gör så köpte jag just Lost Oddyssey.

Så länge det finns liv så finns det hopp